Badhuset i Avesta levererade skön balans i både kropp och själ. 

Första tanken kring temat symmetri var obehag. Det finns något tillrättalagt och tråkigt över order som jag inte tycker om. Antagligen vill jag inte själv vara förutsägbar. Samtidigt är tanken på asymmetri inte heller enkel. Det skaver också. Som att hänga en tavla snett eller inte smöra ända ut i kanten. Som med allt annat behövs väl en balans. Yin och yang. 

En hoppas att vantarna blir lika i både mönster och storlek. 

Buns. 

Efter partyt.

Läs mer »

Tema symmetri, gärna bara halvvägs där, dvs inte alltför strikt.
Våra hjärnor vill hitta samband mellan saker och behöver inte mycket hjälp på traven.

Deadline i slutet av oktober, då det kanske blir Halloweentema igen?

Läs mer »

Här under ligger dina ben
mitt hjärtas hårige vän
sedan snart ett år tillbaka

Vad Cecilia lärde av tiden med Collin:
- Lagom mycket egensinne främjar ens personlighet och integritet
- Otyglat egensinne gör en socialt omöjlig
- Avslappnade sovställningar
- Att våga känna ömhet igen
- Att lukten av lamm/får som tillagas kan vara dödsförskräckande för en hund
- Att leva i nuet och njuta av det fina som finns omkring en
- Parenting skills/leader skills
- Att livet med hund på det hela taget är mycket bättre än livet utan hund
- Vad som är viktigt i grunden, t ex mat och dryck, trygghet och gemenskap, närhet till naturen (den inre och den yttre), vila och lek, samt meningsfulla arbetsuppgifter.

Läs mer »

Ur ett semesterperspektiv. Att stå på en strand som verkar oändlig åt vilket håll man än tittar och inte ha en tid att passa eller någon annanstans att vara. Att följa himlen och se ett oväder som man antingen hamnar i eller precis klarar sig undan från. Att fundera över vilka stenar man ska plocka med sig hem och vilka man måste lämna kvar för fickorna redan är fulla. En drake som fladdrar i vinden och sand som fastnar i håret. Allt i det bedövande ljudet från havet. 

---

Ur ett tidsperspektiv. Att komma tillbaka tjugo år senare till en av barndomens kända platser. Minnet av hur tom och öde den här platsen alltid kändes, förutom på skolavslutning och midsommar. Nu förvåning och glädje över en full parkering och massor av besökare. 

Gamla teatern inne på Vallby Friluftsmuseum. Många vackra detaljer. 

Djuren är kvar. Bä.

Bildbeviset! Har på riktigt aldrig sett så många bilar på den här parkeringen. 

---

Ur ett nuperspektiv. Att vara barn och ha oändligt med tid men ändå kunna ta till vara på varje sekund. 

Ur ett finurligt perspektiv. Att tänka utanför ramarna och hitta en lösning. 

Läs mer »

Perspektiv får bli nytt tema på bloggen. Vi har haft så många teman nu att jag fick kolla upp att vi inte redan har haft det och närmaste är väl Synvinkel som vi hade i November 2014. Perspektiv kan man tolka utifrån olika perspektiv, sa din rolige bror. Jag sätter en deadline på två veckor. 

Läs mer »

Vinthundarna verkade inte ha bråttom men snabba är de. 

Månaden har bjudit på både stress och lugn. I vardagen är för det mesta bråttom men mitt i allt brukar det också finnas tid för skratt och prat. Jag hade tänkt att jag skulle fota min vardag men ironiskt nog fanns inte alltid tiden att ta fram kameran. 

Alltför många har bråttom på vägarna. Resan upp till Västerås var inget undantag. Här var det dock lugnt.

Jag åkte till Västerås i början av maj för att hälsa på mamma. Det var ett kärt besök och roligt att ses. Det blir tyvärr inte så ofta av olika skäl. Hemma hos mamma är det inte bråttom. Istället känns det som en del av tiden stått stilla och det är lugnt och tyst. Jag sov mer än jag gjort på flera år. 

Jag gjorde ett besök i mitt gamla hood, Vallby. Här mellan husen hade jag bråttom att växa upp. Inte som barn, men som tonåring längtade jag hela tiden bort. Ändå när jag gick där på gården kunde jag sakna alla de människor som var min vardag under min uppväxt. Jag försöker komma ihåg sista gången jag träffade min mormor men minns inte. Minnena flyter ihop. Det är så mycket jag önskar att jag hade frågat henne. 

Trots melankolin var det bra att åka tillbaks. Det har legat och grott i mig i flera år. Det kändes såklart mindre än förut och mycket grönare. Jag gick runt och tog en massa bilder och till slut blev jag frågad av ett par boende om jag kom från tidningen. Jag skulle ljugit men jag vet inte hur man gör. 

Den efterlängtade våren hade som vanligt bråttom när den väl tog fart, även om den avstannade tvärt ett tag när vädret vände. Nästa vecka börjar sommaren. Och jag som inte är helt klar med våren. Det är som att jag satt permanent bo i skarven och vägrar flytta. 

Läs mer »