I början av december valde vi att ta bort Collin, efter att han (ännu en gång) lyckats ta sig lös och attackerat en annan hund. Sorg och saknad råder, men beslutet var rätt. Det har varit många turer i ägarskapet med beteendeträning och försök till omplacering. Många framsteg gjordes men några allvarliga problem återstod, bland annat att han kunde vara så aggressiv mot andra hundar och att han inte var säker runt barn. Collin var, kan en säga, mestadels älsklig och något omöjlig.
Nedan gör jag ett försök att visa hur jag kommer att minnas honom.
Egensinnigt kräk
gjorde helst som han själv ville
där var vi lika
Älskade vildvatten
tog stora, glupska klunkar
undvek att simma
Skogstokig jakthund
frihetsälskande rymling
ville sova sked
Företagsam mor
lite för många raser
instabil men glad
Hade en bästis
lekte gärna med henne
blev dominerad
Silkiga öron
alert och hemkär vakthund
Collin fattas mig
