 |
“I feel thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread.”
|
Den här tiden på året lever jag som i en gråzon, i väntan. Mittemellan säsonger, mittemellan humör och mittemellan hälsotillstånd. Mars är min sämsta månad vilket känns orättvist eftersom den ändå är den första vårmånaden. Till dess nackdelar lägger jag vinterns ovilja att släppa taget, det hårda ljuset och färglösheten, och trots ett par snödroppar här och var är den minst frodig av alla månader om denna sidan året.
Jag känner mig som minst levande just nu, grå och ihopkrupen efter vintern, kall och blek och ovan vid ljuset efter eoner av mörker. Solen skiner obarmhärtigt på dammiga rum och jag håller mig undan, rädd att spricka som ett troll. Energilös undrar jag om en någonsin kommer bli av med halsontet och den kranka blekheten.
Men, det vänder. Det gör det ju alltid. Helt plötsligt står man där barfota i solen med nya fräknar och känner sig bekväm och självklar i ljusa sommarfärger och tunna tyger.
Men just nu, i skarven av allt tänker jag mig ett tema. Deadline är i påsk. Ish.
