I början av december valde vi att ta bort Collin, efter att han (ännu en gång) lyckats ta sig lös och attackerat en annan hund. Sorg och saknad råder, men beslutet var rätt. Det har varit många turer i ägarskapet med beteendeträning och försök till omplacering. Många framsteg gjordes men några allvarliga problem återstod, bland annat att han kunde vara så aggressiv mot andra hundar och att han inte var säker runt barn. Collin var, kan en säga, mestadels älsklig och något omöjlig.

Nedan gör jag ett försök att visa hur jag kommer att minnas honom.

Egensinnigt kräk

gjorde helst som han själv ville

där var vi lika

Älskade vildvatten

tog stora, glupska klunkar

undvek att simma

Skogstokig jakthund

frihetsälskande rymling

ville sova sked

Företagsam mor

lite för många raser

instabil men glad

Hade en bästis

lekte gärna med henne

blev dominerad

Silkiga öron

alert och hemkär vakthund

Collin fattas mig

Läs mer »

Målsjön låg verkligen spegelblank och man kunde knappt se skillnad på himmel och vatten. Hade det inte varit för löven som flyter på vattnet hade en kunnat tro att trädkronan var i luften. Nu är det bara spegelbilden av den. 

Det var inte bara en grå dag utan även en brun. Ibland är hösten (minst) fyra nyanser av brunt. Befriande brunt efter en färgrik sensommar. Ögonen får vila på matta, dova färger. Jag kan tycka att när färgerna inte är så skarpa så träder istället strukturerna fram. 

><>><<<><

Som en tavla.

Cilla försöker fota hunden som tittade in i kameran ett litet ögonblick, och det räckte. Collin frös och ville mest hem, men lugnade sig lite när han fick på sig en sjal. Det hade varit mysigt att elda för att hålla värmen, men tiden räckte inte riktigt till. Det får vänta till en annan gång. 

En satt och glodde lite förstrött på vattnet och skogen och himlen som aldrig tycktes ta slut. Ett effektivt sätt att ladda batterierna och frysa om rumpan. 

Läs mer »

Vi åkte på utflykt såklart - jag och sväggan - när vi väl kom upp till Norberg. Vädret var på vår sida, grått och mulet och lite småkyligt. Ett väder utan krav på motprestation. Utmärkt att fota i om man inte vill ha skarpa kontraster och klara färger. 

Vi tog vägskeppet ut mot Karbenning, om jag kommer ihåg rätt, och stannade längs vägen där det fanns ett stort fält som fortfarande höll sig grönt, en tät skog av silvergrå, stolta granar och torkade lupiner och andra växter i fyra nyanser av brunt. 

Jag är så glad över att vi hann få en helg på landet nu i höst. Jag har längtat till skog, fält och sjöar. Det finns ju hemmavid också men det är inte samma sak. Att komma upp till Västmanland är att komma hem. När man vill vara sig själv för en stund helt enkelt. 

Advent är redan om några veckor. Det har varit en fin höst och jag försöker ta en dag i taget. Tiden är mörk nu och jag trivs bra i ett lugnare tempo, inne med tända ljus och tv-serier. Jag ser fram emot slutet på året, även om det brukar vara mycket att göra. Det gäller att hitta balansen och låta allt få ta sin tid. 

Läs mer »

Studio Svägga fyllde 1 år den 31 oktober och vi firade givetvis med bubbel och kaka! Hurra för oss som hållit igång ett helt år. Bloggen har utvecklats under året och vi med den. Vi har fått ett forum där vi visar våra bilder och får utlopp för vår kreativitet. Som en bonus har jag och Cecilia kommit varandra närmre. Vi har en del planer inför det kommande året och bloggens framtid känns spännande och intressant. 

Läs mer »

Jag älskar pumpor. De är överväldigande i sin form och tyngd, och några sorter är mycket goda att ugnsrosta.
Pumpan är helt enkelt en generös grönsak med pondus. Vem vill inte vara sådan? Oj, nu önskade jag att jag var en grönsak.

Dagen då Lindarna kom upp från Göteborg såg himlen ut så här. Ominös, om jag får säga det själv.

Jag och Ange rekade Högfors bruks ruin i dagsljus. Det är en bra plats att fotografera, eller bara besöka.

Men se! En spökig nevö fotobombar min bild!

Vi sväggor letade upp en stenvägg att ta spökselfies mot. Det visade sig vara en fördel att ha ett platt ansikte :-)

*möt mig i en mörk gränd*

Lisa, som jag aldrig sett henne förut :-D

Så här ska en höstkväll spenderas: med eld, något ätbart och tillsammans.

Ange glöder bredvid brasan. Jag vill också göra om det här nästa år!

Läs mer »

Vi packade in oss i bilen och åkte upp till Norberg på höstlovet och firade Halloween med att klä ut oss och gå på Spökfest i en ruin. Det var fantastiskt ordnat med spöktunnel och spökpromenad och glada människor som klätt ut sig för att roa både barn och vuxna. Både ambitiöst och opretentiöst på samma gång. Allt det här för en guldpeng i inträde. Inte klokt. Vi blev skrämda (mest de vuxna), lyssnade på spökhistorier, grillade korv och så klart, mörkret till trots, så fotade vi lite, jag och sväggan. 

Snygga pumpor stod utplacerade här och var. 

Barnen vann guldpengar (tyvärr bara av choklad) i en spökgrotta. 

Vi mötte Lisa som hade en grym vampyrdräkt och Cilla var... zombiehäxatroll?

Jag skulle också föreställa zombie (såg mest trött och blåslagen ut) och Micke drog på sig en mask (med glasögon under!) Vi får skärpa till oss till nästa år. 

Det var rofyllt att sitta i mörkret vid elden och grilla korv. 

Allt som allt blev det en lyckad Halloween och jag hoppas vi kan göra om det nästa år. 

Läs mer »

Några knackar på

hur ska vi bemöta dem?

Godis eller bus?

Haiku: Mikael Lind

Läs mer »

Kvällstrött morgonsol

efter slitsam sommardag

vinternatt väntar.

Haiku: Mikael Lind

Läs mer »

Höstmorgon kommer

ömsom i frostklar skrud

ömsom regnkåpad.

Haiku: Mikael Lind

Läs mer »

Sommaren är kort

Ett stenkast blott kring solen

Hösten kommer snart

Haiku: Mikael Lind

Läs mer »