Content

söndag 19 juli 2015

Juli 2015 - Cecilia special: Brännan




Röklukt och smutsigt dis. Vädret soligt och mycket varmt, som det hade varit i veckor. Vinden tog i och brandrök bolmade in över Norberg. Brända barr landade på balkongmöblerna och vi letade information på nätet om hur situationen utvecklade sig. Jag sms:ade med några vänner i byn, "känner ni till läget, evakuerar ni?".



Vi var vaksamma, men inte rädda för vår egen del. Om elden nådde Norberg skulle den nog ändå inte rasa likadant i bebyggt område som den gjorde i skogen, men röken var besvärande och fanns överallt. Måndag kväll 4 augusti 2014 åkte vi till Avesta och sov där en natt, för säkerhets skull. Där fanns också röklukt och dis, men inte lika mycket.



Kvällen vi åkte stod Norberg på randen till fullskalig evakuering. Lyckligtvis avtog vinden på tisdagen och elden spred sig inte längre lika snabbt, så det blev upp till var och en att bestämma om man ville lämna orten eller stanna kvar. Vi var snart tillbaka i byn. Hemma är ju ändå alltid hemma.

Massiv eldbekämpning av såväl nationella som internationella krafter, samt regnskurar och minskad vind, ledde till att den egentliga branden släcktes inom en vecka, men området måste bevakas under en lång tid därefter. Det glödde under marken, som inte fick beträdas av oss som inte ingick i eftersläckningsstyrkan.

För mer information om branden läs här och här

I slutet av maj i år (2015) hävdes förbudet att gå på det som jag kallar Brännan (för mig är det vilket område som helst där branden gått fram) och jag åkte dit flera gånger för att uppleva, utforska och fotografera. Det finns fortfarande områden där en måste ha specialtillstånd för att gå, t ex i naturreservatet Stora Hoberget, där brända träd får stå tills de faller av sig själva och därför utgör en fara för människor. Jag var mycket glad när jag fick följa med Rolf Rydelius, som har tillstånd, till nämnda naturreservat en dag.


Roffe och jag fotar ett förmodat gränsröse
Känslan på Brännan idag är varm och rofylld. Det är fantastiskt att se och höra allt liv som återerövrar marken och luften. Det är också intressant att se vad elden har avtäckt, som tidigare gömda rotsystem och gamla kulturlämningar. Berg i dagen finns det just nu gott om, och det finns många skiftande bergarter att studera under en promenad.



Bommar kommer att sättas upp och vissa arealer ska återplanteras, så jag vet inte hur tillgängligt Brännan kommer att vara för mig i framtiden. Jag hoppas kunna följa utvecklingen på plats också under kommande år. Branden är en del av min livshistoria nu.


Galleri med fler bilder






En ö av mossa klarade sig och kommer att breda ut sig med åren


Här kan det ha letats sten med hög järnhalt förr


Stora Hotjärn på toppen av Stora Hobergets naturreservat




Svedjenäva som grott från riktigt gamla frön (100-åriga?)








Trollsländelarv och grodyngel i en göl mitt i ett brandområde

Om ni har chansen, åk gärna vägen mellan Ängelsberg och Hästbäck. Det är en sällsam upplevelse. Respektera eventuella avspärrningar och hindra inte timmerbilarna i deras arbete :-)
Mer information om vad en ska tänka på när en besöker området finns på Västmanlands länsstyrelses hemsida.





2 kommentarer:

Angelique Lind says:
at: 19 juli 2015 kl. 21:16 sa...

Brännan, ett så bra namn! Vilka fantastiska bilder och så intressant att få följa med i din historia. Jag måste ha lite mer tid på mig att gå igenom dina foton, men vid första anblick så är landskapet otroligt. I allt det svarta och nedbrända så finns det nytt liv - nytt hopp. Det ska bli spännande att följa utvecklingen. Och svedjenäva - vilken tålmodig växt!

Anna Lena says:
at: 21 juli 2015 kl. 17:53 sa...

Ur död föds liv. Fantastisk stämning tycker även jag som promenerat där. Fiiina bilder.

Skicka en kommentar

Om oss

Om oss
Sväggorna
Använder Blogger.