Bråttom, bråttom - Maj 2016

Vinthundarna verkade inte ha bråttom men snabba är de. 

Månaden har bjudit på både stress och lugn. I vardagen är för det mesta bråttom men mitt i allt brukar det också finnas tid för skratt och prat. Jag hade tänkt att jag skulle fota min vardag men ironiskt nog fanns inte alltid tiden att ta fram kameran. 

Alltför många har bråttom på vägarna. Resan upp till Västerås var inget undantag. Här var det dock lugnt.

Jag åkte till Västerås i början av maj för att hälsa på mamma. Det var ett kärt besök och roligt att ses. Det blir tyvärr inte så ofta av olika skäl. Hemma hos mamma är det inte bråttom. Istället känns det som en del av tiden stått stilla och det är lugnt och tyst. Jag sov mer än jag gjort på flera år. 

Jag gjorde ett besök i mitt gamla hood, Vallby. Här mellan husen hade jag bråttom att växa upp. Inte som barn, men som tonåring längtade jag hela tiden bort. Ändå när jag gick där på gården kunde jag sakna alla de människor som var min vardag under min uppväxt. Jag försöker komma ihåg sista gången jag träffade min mormor men minns inte. Minnena flyter ihop. Det är så mycket jag önskar att jag hade frågat henne. 

Trots melankolin var det bra att åka tillbaks. Det har legat och grott i mig i flera år. Det kändes såklart mindre än förut och mycket grönare. Jag gick runt och tog en massa bilder och till slut blev jag frågad av ett par boende om jag kom från tidningen. Jag skulle ljugit men jag vet inte hur man gör. 

Den efterlängtade våren hade som vanligt bråttom när den väl tog fart, även om den avstannade tvärt ett tag när vädret vände. Nästa vecka börjar sommaren. Och jag som inte är helt klar med våren. Det är som att jag satt permanent bo i skarven och vägrar flytta.