Augusti öppnar med Moln och Uppståndelse. Vädret borde vara tillmötesgående för den första uppgiften, och uppståndelse kan en hitta (på) lite varstans. Happy hunting, svägga!

Läs mer »

Sommaren fortsätter och vi har gjort många utflykter de dagar vädret tillåtit. Vi tog oss bland annat iväg till Gunnebo slott där de har haft köksträdgårdar sedan 1700-talet. Det gav mig idén att tolka temat ursprung "Från jord till bord". Det är en belöning och tillfredsställelse att odla eget, även i mindre kvantiteter. På vår balkong har vi tomatplantor, fikon, chili och ett citronträd men nästa år tänker jag se om det går att sätta dvärgaubergine och vitlök. Bilderna nedan är från Gunnebo slott eftersom deras land var något mer prunkande (än så länge) men sista bilden på tomaten är vår. 

Jag är ingen utpräglad husmänniska, åtminstone har jag inte trott det, men har insett att jag tycker arkitektur, husbygge och renoveringar är otroligt spännande. Jag gillar också när det finns en tanke bakom, när man gått "the extra mile" liksom. På Gotland besökte vi Leva Kungslador som har en husfabrik (förutom gårdsbutik, trädgård, workshops och en restaurang med en grym buffé) där de tillverkar hus helt i miljövänliga material. Trästommen gör att husen blir energismarta samt flexibla vad gäller planlösningar vilket jag gillade. Det känns som att det går att bygga hållbart och ekologiskt i mycket större utsträckning än vi gör nu. 

Så det vill jag göra. Bygga ett eget miljövänligt hus. 

Eller kanske inte, men en blir inspirerad av de fina husen. 

Läs mer »

Ursprung

Ganska nyligen insåg jag, att jag är den senaste upplagan kropp i en obruten rad av kroppar/ levande celler som sträcker sig ungefär fyra miljarder år tillbaka på Jorden. Dessutom insåg jag att detsamma gäller också för allt annat liv på planeten. Från minsta fruktfluga till starkaste späckhuggare, och alla träd... Och alla började vi som en och samma cell långt, långt tillbaka i tiden. Att säga att vi människor är den mest utvecklade arten är en orimlighet i det här perspektivet. Kanske är vi det mest specialiserade hjärndjuret för tillfället, det kan vara sant. Eller inte. Pip pip knorr knorr squeee! (delfinskt talesätt som förlorar på att översättas)

Björkfrön i medljus

Björkfrön i motljus

Tydligen kom vi ur vattnet

Jag vet inte vad som händer med bilden, jag har provat allt jag kommer på för att få den rättvänd.
Hursomhelst ser en tydligt att jag är (en) skapelsens krona :-)  Och det är du med.

Hållbarhet

Först tänkte jag göra ett kollage med urklippta bäst före datum, men det blev inte av. Det gör inget. Här kommer annat.

Det här håller inte

Skrot är lite lagom hållbart

Ekosystem i balans är hållbara

Läs mer »

Röklukt och smutsigt dis. Vädret soligt och mycket varmt, som det hade varit i veckor. Vinden tog i och brandrök bolmade in över Norberg. Brända barr landade på balkongmöblerna och vi letade information på nätet om hur situationen utvecklade sig. Jag sms:ade med några vänner i byn, "känner ni till läget, evakuerar ni?".

Vi var vaksamma, men inte rädda för vår egen del. Om elden nådde Norberg skulle den nog ändå inte rasa likadant i bebyggt område som den gjorde i skogen, men röken var besvärande och fanns överallt. Måndag kväll 4 augusti 2014 åkte vi till Avesta och sov där en natt, för säkerhets skull. Där fanns också röklukt och dis, men inte lika mycket.

Kvällen vi åkte stod Norberg på randen till fullskalig evakuering. Lyckligtvis avtog vinden på tisdagen och elden spred sig inte längre lika snabbt, så det blev upp till var och en att bestämma om man ville lämna orten eller stanna kvar. Vi var snart tillbaka i byn. Hemma är ju ändå alltid hemma.

Massiv eldbekämpning av såväl nationella som internationella krafter, samt regnskurar och minskad vind, ledde till att den egentliga branden släcktes inom en vecka, men området måste bevakas under en lång tid därefter. Det glödde under marken, som inte fick beträdas av oss som inte ingick i eftersläckningsstyrkan.

För mer information om branden läs här och här

I slutet av maj i år (2015) hävdes förbudet att gå på det som jag kallar Brännan (för mig är det vilket område som helst där branden gått fram) och jag åkte dit flera gånger för att uppleva, utforska och fotografera. Det finns fortfarande områden där en måste ha specialtillstånd för att gå, t ex i naturreservatet Stora Hoberget, där brända träd får stå tills de faller av sig själva och därför utgör en fara för människor. Jag var mycket glad när jag fick följa med Rolf Rydelius, som har tillstånd, till nämnda naturreservat en dag.

Roffe och jag fotar ett förmodat gränsröse

Känslan på Brännan idag är varm och rofylld. Det är fantastiskt att se och höra allt liv som återerövrar marken och luften. Det är också intressant att se vad elden har avtäckt, som tidigare gömda rotsystem och gamla kulturlämningar. Berg i dagen finns det just nu gott om, och det finns många skiftande bergarter att studera under en promenad.

Bommar kommer att sättas upp och vissa arealer ska återplanteras, så jag vet inte hur tillgängligt Brännan kommer att vara för mig i framtiden. Jag hoppas kunna följa utvecklingen på plats också under kommande år. Branden är en del av min livshistoria nu.


Galleri med fler bilder

En ö av mossa klarade sig och kommer att breda ut sig med åren

Här kan det ha letats sten med hög järnhalt förr

Stora Hotjärn på toppen av Stora Hobergets naturreservat

Svedjenäva som grott från riktigt gamla frön (100-åriga?)

Trollsländelarv och grodyngel i en göl mitt i ett brandområde

Om ni har chansen, åk gärna vägen mellan Ängelsberg och Hästbäck. Det är en sällsam upplevelse. Respektera eventuella avspärrningar och hindra inte timmerbilarna i deras arbete :-)
Mer information om vad en ska tänka på när en besöker området finns på Västmanlands länsstyrelses hemsida.

Läs mer »

Nytt tema för juli är URSPRUNG och HÅLLBARHET. Inspirationen kommer från en utställning som Röhsska Museet har om hållbarhet och mode, samt från resan till Gotland och närheten till det enkla. 

Läs mer »

Tiden är knapp här hemma idag. Här är bilderna rakt upp och ner. Mina pojkar, alltid tillsammans, som ler och långhalm. Helgumannens fiskeläge på Fårö, husen som stått tätt ihop i tvåhundra år och använts vår och höst för fiske. Husbilarna på färjan över till Gotland, som leksaksbilar ovanifrån. Husen i Visby är fantastiska. En dörr sätter gränsen mellan ute och inne, mellan offentligt och privat. Och Visbymuren, förr som skydd och för att stänga ute, numer en attraktion som lockar folk att komma in. Sist men inte minst horisonten, den diffusa gränsen mellan hav och himmel och outforskat land. 

Läs mer »