I min andra special har jag valt att gräva där jag står och skriva om något som jag pysslar med, nämligen handarbete. Framförallt stickning. Jag har stickat länge, sedan mitten på åttiotalet när stickning var väldigt populärt, men vantar endast i några år. Och väldigt sporadiskt ska jag tillägga, så mina kunskaper är blandade. Jag gillar att sticka vantar eftersom resultatet blir mycket användbart. Det tar ändå tid att välja mönster, färg och garn och framförallt att sticka. Inga virkade dukar på tv:n alltså. 

Eller användbart ibland. De första vantarna jag gjorde blev helt oanvändbara. Jag valde antagligen fel garn och storlek på stickor och hade ingen som helst koll på masktäthet (trots att jag följde mönster). Detta medförde att vantarna blev för långa med tummarna alldeles för högt upp. De skulle endast passat någon med mycket långa händer och mycket korta fingrar. De gick till Stadsmissionen. Vem vet, kanske att de hittade en ägare. Jag har letat genom ALLA mina bilder men tyvärr förgäves, de blev aldrig fotade men såg ungefär ut såhär. 

I flera senare försök provade jag istället att virka vantar, särskilt till barnen. Detta gick lite lättare eftersom man bara kunde virka runt, runt, runt och maska av för tummen. De passade fint men blev kanske inte så intressanta estetiskt. Dock användes de flitigt vilket ändå var meningen. 

Det finns ett flertal communities på nätet varav Ravelry är en av de största. Det är en amerikansk sajt men medlemmarna kommer från hela världen. Jag har en egen sida, min användare är Anqh, där jag har lagt upp några av mina alster. Det är roligt att surfa runt och titta på andras arbeten och jag har flera favoriter som inspirerar med kunskap och kreativitet.  

På Ravelry hittade jag en tjej som liksom jag själv älskar serien Mad Men. I ett avsnitt har en av sekreterarna på reklambyrån ett par stickade vantar på sig. Ravelry-tjejen ritar av vanten genom att spola fram scenen en ruta i taget. Mönstret delar hon generöst med sig av gratis. Jag blir givetvis alldeles till mig och börjar bums att sticka mig ett eget par av restgarner. Här nedan är de nästan klara, så när som på tummen. 

Foto: Ravelry - Staci Perry

Ett par andra favoriter är mina norska Selbuvantar. De är stickade efter ett klassiskt norskt mönster i grått och vitt ullgarn. Det var mina första mönsterstickade vantar vilket var lärorikt. De blev något ojämnt stickade och den högra vanten blev större än den vänstra, men de blev favoriter och har använts varje vinter tills förra året då de började falla i bitar. 

Välanvända vantar. 

Nästa naturliga steg för mig blev att göra mitt eget vantmönster. Eftersom jag inte gjort det förut så utgick jag ifrån ett redan befintligt mönster för att masktäthet och stickstorlek skulle passa. Jag lade upp ett rutnät på Google docs och började rita. Det visade sig inte vara helt enkelt då jag ville ha ett regelbundet och upprepande rutmönster. Det blev ändå ganska bra till slut och jag använder vantarna som både är varma och sitter bra på handen. Nästa gång ska jag ha fler maskor så mönstret kan bli mer detaljerat. Pilligare att sticka men förhoppningsvis med ett spännande resultat.

 Nu har jag börjat på ett än så länge hemligt projekt. Stickandet fortsätter…

Läs mer »

Sensommar, förhöst... Det är en skön tid nu när grönskan börjar mogna av och luften blir klarare. Mitt huvud har alltid fungerat som bäst på hösten, så jag ser lite extra fram emot den här årstiden.

De närmaste två veckornas teman är Blad och Uppåt väggarna. Mycket utrymme för tolkningar, precis som det ska vara :-)

Läs mer »

Den här sommaren känns både lång och kort för mig. Lång eftersom den sista isen vi hade i mars verkar oändligt avlägsen idag, och kort när jag tittar på tomaterna på balkongen. De fick en långsam start i år, kommer de att hinna mogna fram?

Jag har många fina minnen från i sommar, men tyvärr också ännu ett ledsamt brandminne; Norbergs rikskända konditori Elsa Anderssons brann ner till grunden för några dagar sedan. För att citera en vän så känns det som att Norbergs hjärta slitits ut. Ingen människa kom dock till skada, och tack vare räddningstjänstens insats tog inga andra byggnader eld. Nu har beretts plats för något annat där Elsas stod, och jag hoppas att ägarna till fastigheten och verksamheten har kraften och viljan att göra något bra av det med tiden. Jag kommer inte att posta bilder på den nuvarande ruinen här på bloggen.

Så, nu till de goda minnena... :-)

NATUR  Daggbagge - skalbagge jag såg på morgonpromenad i Hökmora (den heter den egentligen grön guldbagge)

FOTOGRAFI  Gammal ugn tillhörande Högfors bruk

MUSIK  Tove Lo på Way Out West! Stort tack till brorsan som bjöd på biljetten :-)

KULTUR  Orgelinstallation i Verket i Avesta

NATUR  Svedjenäva

UTFLYKT  Stor lat trollslända och en nyfiken hund

FAMILJ  Sväggan fotograferade mig...

...och jag fotograferade sväggan. Tack för i sommar!

Läs mer »

Det har varit en fin sommar för familjen Lind. Eftersom jag och barnen var hemma hela sommarlovet har den känts extra lång. Vi har hunnit med två resor, en till Gotland och en till Norberg. Emellan har vi fått finbesök av två systrar. Här nedan har jag samlat en del av mina sommarminnen.

Sett

Fårö är som en annan värld och en del av många fina naturupplevelser vi haft i sommar. Ljuset och havet har varit fantastiskt. Nedan en bild från Apelviken en kväll i juli. 

Hört

Semestern präglades oväntat av ett Elvis-tema. Vi stötte på Elvis både på Gotland och i Norberg. 

Big Mike spelade på campingen i Åminne den 4 juli. 

Henrik Åberg sjöng på Elvis-dagen i Norberg 1 augusti. 

Bästa musikupplevelsen i sommar var Florence and the Machine som spelade i skymningen på Way Out West. Hon är en rockstjärna och ett geni. Spelningen var magisk. 

Luktat

Rosorna i Trädgårdsföreningen blommade och doftade för fullt när vi var där och fikade med Denise, Janne och Lilly. Juli är rätt månad att besöka Rosencaféet. 

Smakat

I somras åt jag både en och tre smörgåsar. Här äter jag en räksmörgås i Smögen. 

Och här är en smörgås med oxbringa och surkål som serverades på Lauters på Fårö. Kanske den godaste smörgåsen jag någonsin ätit. 

Känsel

Det har varit mycket känslor i sommar. Jag har både skrattat och gråtit mycket och livet har varit lite upp och ner. Dessa fina människor är alltid vid min sida. 

Läs mer »

Jag hade just gått på tåget i Fagersta och satt mig på min plats. Lugnt och fint, ingen stress. Utsikten genom tågfönstret var den vanliga, men min reaktion på den var kanske ny för jag valde att fotografera den. Vardagens förgänglighet, liksom. Jag tog utsikten för given och ändå visste jag att en dag ska den vara ersatt av något annat och inte komma igen.

Fagersta

Som jag satt där med kameran i hand och väntade på tågets avgång, tänkte jag att bilden på bangården and beyond kunde vara början på en special. Hur skulle temat utformas? En bild för varje station som tåget stannade vid, för det första. Bilden skulle tas när tåget stod stilla och jag måste sitta kvar på min plats. Vädret denna dag var trist och jag var inte heller särskilt rolig, så bilderna skulle vara vardagliga, kanske till och med tråkiga. Jag kände mig nöjd med uppgiften och såg fram emot att börja resan... och så gick tåget.

Skinnskatteberg

Utan att avslöja för mycket om mig själv kan jag säga att jag har några års erfarenhet av att bo i Skinnskatteberg (a k a Skinkan, i a f för mig). Jag gick ett år på folkhögskolan som låg här då, skaffade dreads, klippte av mig dreadsen, jobbade timmar, fick hjärtat krossat, satt i ett hörn och fick slutligen hjälp härifrån av en viktig person i mitt liv.

Det jag uppskattade mest med Skbg var närheten till naturen. Orten ligger mycket fint mellan två sjöar och olika typer av skog. I skogarna finns ett stort nät av fina stigar som otaliga hundar med ägare har trampat upp, och de är gångbara även på vintern. Fin tillgång på svamp och bär och slaggsten. Det finns mer att säga om Skinnskatteberg men jag överlåter det åt kommunen. De har väl en hemsida.

Frövi

Örebro

Tågbyte, och därmed ett foto från perrongen. Här började jag att medvetet tänka på att inte ha människor med på bilderna, eftersom fotona skulle publiceras på bloggen. (Vid tidigare stationer var det inte ett problem för där var i stort sett folktomt.) Örebro var fullt med folk, vilket hade synts om objektivet hade riktats åt andra hållet. Jag hade ärenden hit under något år och kan därför tipsa om en stor Myrorna-butik två minuters promenad från stationen, och om den fina stadsparken som också ligger på gångavstånd.

Örebro södra

Kumla

Det här var ju tråkigt. Som barn förknippade jag Kumla bara med fängelset som ligger här, men nu vet jag mer. I samband med att jag gick en utbildning var jag på studiebesök på en av Sveriges mäktigaste platser för hantering av farligt avfall, SAKAB. Där fick jag och min klass veta tillräckligt om Sakabs verksamhet och kapacitet för att jag ska kunna plocka ett russin ur kakan åt er. Läs om deras förbränningmetoder här.

Hallsberg

Laxå

Töreboda

Märk hur vädret ändras till det bättre allt efter som resan går :-) Några hundra meter före denna station glider tåget över Göta kanal. Hade jag tagit ett fotografi på kanalen hade jag inte kunnat ha med det i inlägget, för där var alldeles för vackert. Solsken, blått vatten, gamla vita passagerarbåtar, somrig grönska... Är Töreboda lite av en pärla jag hittills inte utforskat?

Skövde

Det var mycket folk på stationen och svårt att undvika att få med dem på bild. (Spot the foot.) Jag är ju annars duktig på att undvika människor när jag fotograferar. För länge sedan kom jag hem från en längre utlandsvistelse med en kartong foton, som jag visade för mina vänner. De tyckte att bilderna var vackra men undrade försynt om det inte hade funnits några andra personer med på resan? Eller i landet jag besökte?

Falköping

På gränsen till för fint men jag hade inget val. Det ser ut så här vid stationen.

Herrljunga

Ett lok. Som står.

Vårgårda

Blast from the past: den gulbruna fasaden på flerbostadshuset på andra sidan vägen. Jag är född på 70-talet och har tidiga minnen av kläder, tapeter, köksinredning, m.m. i de här färgerna. Det känns fortfarande riktigt fult, men ursinnet i känslan har klingat av. Allt får ha sin plats.

Alingsås

För några år sedan hade jag en idé om att flytta till Alingsås för att leva närmare västkustfamiljen. Det blev inte så men i och med den research jag gjorde om orten då, är jag positivt inställd till den. Kan någon stämma in eller säga emot?

Tågstopp en bit före Göteborg på grund av spårarbete

Göteborg

Juttlabörrj! Jag är framme, jag tar min packning och går av tåget. Fotograferandet gav själva resan mer mening för mig och nu väntar något ännu bättre. Min svägga möter snart upp och skjutsar mig hem till Gbg-delen av familjen. En vecka i väst. Nu jag känner roligt komma... :-D

Läs mer »

Det har varit en fin sommar, och även om den inte riktigt är slut ännu så vill jag avsluta den med temat Sommarminnen. Endast en utmaning denna gång men eftersom den ska täcka in nästan tre månader behövs nog (minst) sex bilder.

Fast det måste inte vara minnen från denna sommar. Det här fotot hittade jag i ett album hemma hos mamma. Jag är väl runt ett år skulle jag tro, sittandes i mammas knä - pappa fotade. 

Läs mer »

Moln var en rolig utmaning, både lätt och svårt på samma gång. Jag tog en massa bilder men det visade sig att moln är svåra att fånga på bild. Åtminstone så att man får samma känsla som när man tittar på dem på riktigt. Jag behöver ett bättre objektiv så att jag dels kommer närmare och dels får en bredare vinkel. Hursomhelst så var himlen på vår sida när vi körde hem från Norberg. Det var ett mäktigt skådespel nästan hela vägen. 

Vi hann göra ett kort besök på Brännan innan vi for hem och vi blev väldigt tagna av upplevelsen. 

Det är oftast lite lagom uppståndelse kring pojkarna när man släpper ut dem i skogen. 

Först kom myrorna. Helt plötsligt en eftermiddag var tvättstugan full av flygmyror som kröp runt på golv och väggar och i tvätten. Sedan kom fåglarna. Jag antar att det var därför i alla fall. Det var både oväntat och lätt obehagligt att ha gården full av kajor. 

Lite Hitchcock typ.

Och till trogna följare av bloggen kan jag meddela att väntan äntligen är över. Bonustemat i vår allra första utmaning i oktober var Knävelborrar. En till synes omöjlig uppgift. Tills nu. 

Läs mer »