Magic Mittens - Angelique Special

I min andra special har jag valt att gräva där jag står och skriva om något som jag pysslar med, nämligen handarbete. Framförallt stickning. Jag har stickat länge, sedan mitten på åttiotalet när stickning var väldigt populärt, men vantar endast i några år. Och väldigt sporadiskt ska jag tillägga, så mina kunskaper är blandade. Jag gillar att sticka vantar eftersom resultatet blir mycket användbart. Det tar ändå tid att välja mönster, färg och garn och framförallt att sticka. Inga virkade dukar på tv:n alltså. 

Eller användbart ibland. De första vantarna jag gjorde blev helt oanvändbara. Jag valde antagligen fel garn och storlek på stickor och hade ingen som helst koll på masktäthet (trots att jag följde mönster). Detta medförde att vantarna blev för långa med tummarna alldeles för högt upp. De skulle endast passat någon med mycket långa händer och mycket korta fingrar. De gick till Stadsmissionen. Vem vet, kanske att de hittade en ägare. Jag har letat genom ALLA mina bilder men tyvärr förgäves, de blev aldrig fotade men såg ungefär ut såhär. 

I flera senare försök provade jag istället att virka vantar, särskilt till barnen. Detta gick lite lättare eftersom man bara kunde virka runt, runt, runt och maska av för tummen. De passade fint men blev kanske inte så intressanta estetiskt. Dock användes de flitigt vilket ändå var meningen. 

Det finns ett flertal communities på nätet varav Ravelry är en av de största. Det är en amerikansk sajt men medlemmarna kommer från hela världen. Jag har en egen sida, min användare är Anqh, där jag har lagt upp några av mina alster. Det är roligt att surfa runt och titta på andras arbeten och jag har flera favoriter som inspirerar med kunskap och kreativitet.  

På Ravelry hittade jag en tjej som liksom jag själv älskar serien Mad Men. I ett avsnitt har en av sekreterarna på reklambyrån ett par stickade vantar på sig. Ravelry-tjejen ritar av vanten genom att spola fram scenen en ruta i taget. Mönstret delar hon generöst med sig av gratis. Jag blir givetvis alldeles till mig och börjar bums att sticka mig ett eget par av restgarner. Här nedan är de nästan klara, så när som på tummen. 

Foto: Ravelry - Staci Perry

Ett par andra favoriter är mina norska Selbuvantar. De är stickade efter ett klassiskt norskt mönster i grått och vitt ullgarn. Det var mina första mönsterstickade vantar vilket var lärorikt. De blev något ojämnt stickade och den högra vanten blev större än den vänstra, men de blev favoriter och har använts varje vinter tills förra året då de började falla i bitar. 

Välanvända vantar. 

Nästa naturliga steg för mig blev att göra mitt eget vantmönster. Eftersom jag inte gjort det förut så utgick jag ifrån ett redan befintligt mönster för att masktäthet och stickstorlek skulle passa. Jag lade upp ett rutnät på Google docs och började rita. Det visade sig inte vara helt enkelt då jag ville ha ett regelbundet och upprepande rutmönster. Det blev ändå ganska bra till slut och jag använder vantarna som både är varma och sitter bra på handen. Nästa gång ska jag ha fler maskor så mönstret kan bli mer detaljerat. Pilligare att sticka men förhoppningsvis med ett spännande resultat.

 Nu har jag börjat på ett än så länge hemligt projekt. Stickandet fortsätter…