Det finns en hel del blad bland mina bilder märkte jag. Det är väl ett tacksamt motiv helt enkelt. Träd, blommor och papper. Jag gillar ju fortfarande att skriva för hand. Och jag vill gärna ha en riktig kalender. Den i telefonen är bra på att skicka påminnelser men särskilt rolig är den inte. En undrar om vi är den sista generationen som fortfarande kommer tycka att det är enklare och trevligare att använda penna och papper än att skriva på telefonen eller datorn. Fast jag tror också att det är ett intresse. Det finns en mysig butik inne i stan som specialiserat sig på papper och kort och de verkar ha en trogen skara kunder (jag inkluderad) som fortfarande blir glada av att känna strukturen på ett papper och prova en ny penna för första gången. Nedan har jag dock lagt upp gröna blad. Också något att bli glad av. Bladglad.
Jag har valt att tolka uppåt väggarna som "alldeles galet", utan komisk eller ironisk underton. Den senaste veckan har det varit svårt att inte bli tagen av det som händer kring Medelhavet och det är lätt att känna sig maktlös. Det är som Viggo frågade mig häromdagen; "Mamma, varför måste det finnas krig? Varför kan inte allt bara vara ett enda land?" Det tål att tänkas på. Josef Franks karta utan gränser påminner om att vi alla är del utav något större. Jag vill gärna tro att det fortfarande finns hopp om en mer öppen och solidarisk värld för alla. Kärlek och respekt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar